Svensk ordbok 2009, webbversion
verb dog dött, pres. dör
●upphöra att existera
som art, släkt e.d.
zool.rödingen i sjön höll på att dö utätten dog ut på 1800-talet○äv. bildligtmånga gamla seder tycks dö utdö utsedan 1447Vadstena klosters Jordebokfornsv. döia ut
Subst.:utdöende